Kristi himmelsfärd är ingen slutpunkt där Kristus överger oss. ”Jag är med er alla dagar till tidens slut ”, är hans löfte till oss. Där vi är, där är också Kristus med oss - även efter himmelsfärden. Som stöd och hjälp och som den som drar oss ut ur vår egen bekvämlighet fortsätter han att vara vid vår sida.

När vi riktar blicken alltför mycket mot hur vi önskar att saker och ting skulle vara är risken som störst att vi går miste om att upptäcka Hans närvaro och upplever oss övergivna. Men genom att då och då lyfta blicken mot himlen kan vi återfå våra förlorade perspektiv och se de större, osjälviska sammanhangen, där Kristus alltid väntar på oss. Om detta handlar himmelsfärds helgen.

I en text från 300-talet uppmanas vi att rikta blicken mot den konkreta, synliga himlen och låta den tala till oss som en liknelse. Vi hänvisas till att se tillvaron från fåglarnas perpsektiv, de som dagligen praktiserar himmelsfärden:

Fåglarnas släkte fortplantas trefaldigt från moderliv till ägg, från ägg till bo och läte. När fågeln är färdig, då flyger den, den brer ut sina vingar i korsets tecken. När fågeln drar samman vingarna och så förnekar korsets utbredda symbol, då förnekar också luften och bär den inte om inte dess vingar bekänner korset.

(Efraim Syriern)

Fåglar står för den frihet, lätthet och enkelhet vi så ofta önskar oss och längtar efter. Men här på jorden behöver vi, likt fåglarna, acceptera korset i vår vardagliga kamp och möda för att kunna lyfta oss mot evighetens större sammanhang. Var gång detta sker stärks himmelsfärdimpulsen som Kristus gett mänskligheten. Vi förändrar oss själva och vår omvärld till det bättre.

Med himmelsfärdsdagen har vi kommit till ett slut men inte till slutet! Kristi himmelsfärd är ett slut som kräver en fortsättning i korsets tecken.

Ylwa Breidenstein

”I dag stiger vår Herre Jesus Kristus upp till himlen; må vårt hjärta stiga upp tillsammans med honom”.

(Augustinus)