Till jul kläs vårt altare i vitt. Det vita kan vi förbinda med ljuset, med högtid och firande, men också med renhet och oskuld. I det vita kan alla färger synas. Under julen strömmar kärleken in i våra hjärtan, ur det ursprungliga ljuset som omfamnar alla människor och som vi alla härstammar ifrån. När vi lär att älska denna gåva, som det rena ljuset är och låter det få skapa i oss, då kan vi finna oss själva i vår färg men också se det enastående i våra medmänniskors färgklanger. Då börjar en gemenskap växa fram på jorden - där alla känner sig burna och förenade av den samma ljuskraften.

Ragnhild Nesheim

Vad nytt kan vi berätta?

I Oberufers julspel, helt mot slutet, dyker den gamla herden Krispus upp. Han märker upprymdheten hos de andra herdarna och frågar dem: Vilka nyheter kan ni berätta?

Om vi skulle få denna fråga - vad skulle vi svara? Skulle vi berätta om de vardagliga nyheterna? - Krigen och katastrofer här och där - Politiska maktspel och intriger - Klimatförändringar med deras oförutsägbara konsekvenser - Vad nytt kan vi berätta?

Poeten Christian Morgenstern skrev för ungefär 100 år sedan - men idag känns detta ännu mer relevant än då - han skrev: "I vår omtumlade tid är det nog mer än någonsin nödvändigt att lyfta blicken från dagsfrågorna och vända sig från dagstidningen till den tidning vars bokstäver är stjärnorna, vars innehåll är kärlek och vars författare är Gud."

Kanske att vi efter denna timme här vid altaret, kan berätta något nytt. Ty här vid altaret slås en helt annan "tidning" upp. Der är inte vardagliga nyheter som kommer oss till mötes här, utan en verklighet "vars bokstäver är stjärnorna, vars innehåll är kärlek och vars författare är Gud.”

Martin Kühnert

SILVERKLOCKAN