Mänskligheten består av många olika folkslag som alla mer eller mindre försöker få fram sitt budskap, hävda sig och sin plats på jorden. Det leder inte sällan till svåra konflikter och blodiga sammanstötningar, något vi dagligen informeras om genom medierna. Men det finns ett folk som inte slåss för sina rättigheter, som inte kämpar för egen del. Det är ett folkslag som med stor nyfikenhet och förtroende söker upp alla de andra folken för att osjälviskt skänka dem glädje, tro, hopp och kärlek. Detta folk kallar vi barn och julen är deras speciella högtid.
Mot inget annat av världens folk har det handlats så hänsynslöst, så grymt och så oansvarigt som mot världens barn. Men där barnaliv hotas är det mänskliga och därmed också mänskligheten i fara. För vårt förhållande till mänskligheten speglar sig i vår aktsamhet om barnen. I varje barn möter vi en mänsklighetsrepresentant som vill göra oss medvetna om att vi i första hand inte är en del av ett folk utan en del av hela mänskligheten.
Ylwa Breidenstein
Barnen är utsända till varje stad och plats, dit Kristus själv ämnar sig, utsända som lamm in bland vargar, för att välsigna mänskligheten med frid och förkunna Guds rike. Där vi kärleksfullt tar emot dem och deras budskap där blir det jul - där föds mänsklighetens framtid.
Julen handlar om en närvarande Gud
Ett nyfött barn håller vi vid vårt hjärta - inte i ögonhöjd. Håller man ett ljus i ögonhöjd förblindas man av dess låga och snubblar och faller lätt. Håller man det däremot i höjd av sitt hjärta, kan dess ljus skina utan att blända, och vi kan vandra trygga. Barn är som stjärnor, de föds ur mörkret men skänker tillvaron strålande ljus. Så håller Maria också sitt nyfödda barn i sin famn, låter den lille vila hjärta mot hjärta, bär barnet som en ömtålig låga, som milt lyser i mörkret.
På liknande sätt som Maria bär sitt barn kan vi bära vår Kristustro. Från börja bär Maria Jesusbarnet i sin kropp, som en fysisk upplevelse. Så kan även vi ha vår tro på Kristus i hela vår fysiska existens. För den kristna tron sitter inte i huvudet. Nej, den är något helt konkret – tron sitter i hela kroppen, som Kristus i oss!
Det andra sättet Maria bär sitt barn på är att hon delar sin upplevelse kring barnet med andra. Efter mötet med ängeln Gabriel beger sig Maria till sin släkting Elisabet, kanske med en viss tveksamhem över det hon fått höra om barnet som växer i henne. Men när hon får bekräftelse av Elisabet, så finns där ingen tvekan längre och hon brister ut i en glädjefylld lovsång. Vi prövar också vår tro genom att dela den med andra, bära den tllsammans. För att vara kristen är ingen enmanshow, vi behöver varandra. Därför är det viktigt att vi möts och samtalar, att vi inte håller vår tro för oss själva. Ylwa Breidenstein
Det tredje sättet Maria bär sitt barn på är just det att hon håller det vid sitt hjärta, som en hjärte angelägenhet. Allt hon upplever kring barnet bevarar hon i sitt hjärta. Hjärtat är den plats där vi bevarar det som betyder mest för oss, det vi tror på. Av erfarenhet vet vi att saker vi förvarar enbart i huvudet inte är lika lätt att bevara. Så kan vi låta julens Maria påminna oss om att kristen tro inte främst är en intellektuell angelägenhet utan hjärtats handling, känsla och liv.
Att kristen tro är någonting konkret är just vad julen handlar om: Gud blir människa. Han är inte någon frånvarande kraft som håller sig på avstånd och inte har något med vår verklighet att göra. Nej, Gud är en närvarande Gud som tar plats i vår värld som ett litet barn, han andas nära intill oss, lever nära oss, hjärta mot hjärta.
Maria-skulpturerna är gjorda av Lena Lervik
