Ett ljus som inte är tänt, är inte mycket att se på. Det är oansenligt och anspråkslöst. Men det ändras så fort ljuset tänds. Ljuset bär flamman, sprider ljus i sin omkrets och skingrar mörkret.

Men det är inte själva ljuset som lyser, det är flamman som ljuset bär som sprider ljus. Man skulle kunna säga att det brinnande ljuset bara är lågans bärare, att det ödmjukt bär ljuset i sin kropps omkrets.

Hur annorlunda är det då inte med solen. Solen bär inte sitt ljus, solen är ljus. Vi kan ställa hur många ljus som helst på fönsterbrädan på vintern, våra krukväxter kommer ändå inte att växa mer för det. För att plantor ska växa och frukter ska mogna behövs solens ljus. Det stannar inte bara på utsidan utan genomtränger, värmer och ger liv.

En frukt växer, mognar och förvandlas, när den tar upp solljus i sitt inre. Så förvandlas och förädlas även människan när hon tar upp Kristusljuset i sitt hjärtas mitt. Sakta men säkert börjar då också en människosol att mogna fram.

Sigrid de Zwart