Var är du Mikael?

Allvarligt ställda frågor hör hösten till. Så är Mikael, namnet på höstens ängel, också en fråga. Namnet har hebreiskt ursprung och betyder "Vem är som Gud?” Hans namn väcker en rad nya frågor i oss: ”Vem är han, ärkeängeln Mikael? Vad är Mikaels budskap? Har jag någonsin mött honom?” undrar vi kanske. Vi kan ställa frågorna av ren nyfikenhet, ur ett kallt intellektuellt perspektiv eller ur en brinnande nödvändighet i vår själ. När solen på hösten går in i vågens tecken kan den seriöst frågande själen återfinna sig själv som vid en gyllene port. En port som döljer svaren på många av livets gåtor - men som öppnar sig på glänt för den som närmar sig i bön och meditation.

Mikael känner vi främst som ängeln i stridsrustning - kämpande med svärd och lans. Vilken kamp är han inblandad i? Är det också min och din kamp? Vår kamp? Men måste vi verkligen kämpa? Är det det som är meningen med tillvaron - en evig kamp? Dagligen ser vi de ödesdigra och grymma konsekvenserna av kamp och strid i den yttre världen. Det kan väl inte vara det som det handlar om? Var är du Mikael? Vad har du att säga oss? Kom, visa dig!

”Gonna lay down my sword and shield down by the riverside”

”Gonna lay down my sword and shield down by the riverside” ( jag kommer att lägga ner mitt svärd och min sköld vid flodstranden ) heter det i en gospel från det amerikanska inbördeskriget. Visst låter det väldigt befriande! Och Mikael som i det förflutna avbildats som en riddare, kämpande mot draken gör i vår tid allt oftare just detta. Han lägger ner sitt svärd och med sin fria hand visar han - som svar på alla frågor - mot Golgatahändelsen och Kristus stora offergåva till mänskligheten: friden. ”Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er.” (Joh. 14)

Frid istället för kamp - ett långsiktigt mål

Kampen mot det onda i världen går förvisso vidare för Mikael - men idag främst med andra medel än svärdet. Till dessa medel hör den enskilda människans medvetna förhållningssätt mot det destruktiva. Där en människa med bestämdhet svarar på fiendens hotfulla angrepp och provokativa frågor genom att lägga ner sitt svärd med orden ”mitt hat får du inte”, där sker en betydelsefull seger för friden. Där kan Mikael beskyddande ställa sig vid vår sida, förstärka vår andliga kraft och omdömesförmåga.

Med hans hjälp skapar vi våldsfria skyddsrum i och mellan människorna. Skyddande själsmiljöer bildas för de svaga bland oss och det svaga i oss. De är fredade zoner för kärleken och friden, dit inga drakar har tillträde men där stärkande ögonblicksmöten med Mikael kan äga rum.

Frid istället för kamp är tillvarons mening och Mikaels långsiktiga mål. Ett budskap som når oss varje år på nytt när vi närmar oss höstens gyllene port.

Ylwa Breidenstein

Mikael på månskäran

Såg du i klara höga höstnätter, stjärngnistorna stänka över himlen? Som hoppet i en människosjäl går de upp. Som beslutet i ett människohjärta dyker de ned, lysande i kraft. Stjärnfall kallas de av människorna. Men den som har sin ängel kär och aldrig låtit fruktan få plats i sitt hjärta, vet bättre. Hon ser i klara höstnätter där uppe i stjärnorna den store kämpen. Mikael kallas han i himlen. Sankt Göran är hans kämpe på jorden. Och hon ser hans ansikte överstrålas av gyllene vishet som ej vet av sig själv, men speglar den högsta gudomens hjärta. Hon ser hans arm skimrande till värn, starkt och rent, såsom härdat i himmelsk rättvisa.

Med sin starka hand slår Mikael på svärdet som ska träffa den krypande, begärsfyllda, ödeläggande och frätande orenheten. Stjärnorna bävar och diamantgnistor sprutar omkring när Mikael slår på sitt svärd.

Såg du i mörk vintertid den späda månskäran glida fram över fina vita moln? Det viskar kring den som suset av fjärran gräs på den vida vackra himmels-ängen. En längtan långt borta i fjärran griper människornas hjärtan, när de ser upp till skäran på vinterhimlen. Men den som har sin ängel kär och alltid bevarat sitt hjärta rent, vet bättre. Hon ser den himmelska jungfru Maria stå däruppe på den smala himmelsskäran, och vet att Hon är en drottning. Hon ler ned mot dem som längtar och trånar på jorden. Med sina rosenhänder strör hon himmelska vetekorn som signande faller ner på jorden. Hon skänker med händer, höjda som till bön, och hon ber för djupen att de må bli mätta och goda. Och att de ska fyllas av det under som höjden ännu gömmer på.

Och en gång ska det ske. En höst när björken inte gråter över sina blad. När löven faller till jorden med glädje. Då ska en dag en trappa synas över månen. En trappa med steg gjorda som av mjölkvit sten. På den vita trappan ska Maria skrida uppåt till den stora glänsande himmelska skördefesten. Hon skänker välsignande frälsning. Hennes fötter träder som på duvans utbredda vingar. Men månskäran ska ändå inte vara övergiven. Från den ska en sång höras som den aldrig någonsin hörts förut varken i himlen eller på jorden. Och Mikael ska stå på månskäran. Som himmelsk smed har han smitt om sitt svärd till en klingande lyra. Strängarna är spunna av människornas goda tankar. Drakens besegrare ska spela och sjunga och utöva sitt ämbete som himmelsk musiker. Det är kraft i hans sång. Han ska sjunga om den gamla tidens tröst och uppfyllelse och om det högsta ljuset som snart ska strömma ned. Det som Marias leende förebådade. Björken ska bäva av glädje i sin innersta märg när denna sång ljuder. Ja, hösten ska vara henne såsom en vår. Många är de människor som varken kommer att se eller höra det. Men den som har sin ängel kär och bär trohet i sitt hjärta, vet det väl och vill det bättre.

Polsk Legend

Till svenska av Marit Laurin

Mikael och vattnet

I gammal folktro har Mikael en särskild koppling till vatten. Man menade t o m att han helt och hållet bestod av livgivande och renande vatten. En rad hälso-källor bär hans namn och legender berättar hur han medhjälp av sin lans kunde ändra flodernas riktning.

Enligt traditionen anses han vara ängeln som regelbundet steg ner i Betesdadammen och rörde om i vattnet. Den förste som sedan steg ner i dammen blev frisk. (Joh 5) .

Den hemlighetsfulla ängeln i apokalypsen (JohUpp 10) bär också mikaeliska drag: Så fick jag se en annan väldig ängel som steg ned från himmelen, höljd i ett moln och med regnbågen kring sitt huvud. Hans ansikte var som solen och hans fötter som pelare av eld. I handen bar han en liten bokrulle som vecklats ut. Sin högra fot satte han på havet och sin vänstra på land.