Det gör oss alltid gott att titta upp mot himlen. Inte bara till Kristi himmelsfärd och inte bara för att titta efter vädret. Det finns något oförklarlig tröstande och tryggt med himlen, den gör något med oss. Den står lika pålitlig över storstadens höga hus och trånga gränder som över landsbygdens åkrar och skogar, där den skimrar genom lövverk och mellan träden. Det är hälsosamt för oss att höja blicken. Vi får nya perspektiv på vår vistelse här på jorden. Framför allt när det kört ihop sig i vårt livspussel och vi hamnat i återvänds-gränder, då hjälper oss utsikten mot himlen att hitta en fortsättning. Paradoxalt nog är det just vår syn på himlen som är den grund som bär oss under vårt jordeliv!
Om det handlar Kristi himmelsfärdsdagen: Blicken mot himlen och vår vistelse på jorden. Kristi himmelsfärd handlar däremot inte om den himmel som släpper ner bomber och drönare, död och förstörelse. Vår tid behöver mer av den äkta himlen på jorden, behöver att vi tar oss samman för att tillsammans med Kristus förverkliga något av himmelriket redan här på jorden.
Som Hans lärjungarna är vi alla ”himlaskådare” som bär med oss vår egen pusselbit, vårt eget stycke himmel, vårt eget perspektiv av himlen. Och det gäller för mänskligheten idag att sammanfoga de här pusselbitarna i kärlek och samförstånd, för att kunna ge himlen en läkande plats på jorden.
Kristi himmelsfärd påminner oss också om det faktum att himlen inte enbart finns ovanför våra huvuden. Den sträcker sig faktiskt ända ner till jorden, berör marken under våra fötter. Så varje gång vi lyfter vår fot från marken, går vi i himlen! Då har vi en fot på jorden och den andra i himlen. Ovan och nedan hänger ihop - ”så som i himlen så och på jorden”. Det är inte antingen eller.Och vid varje steg vi tar, på alla våra livsvägar, är Kristus med oss. Vi går aldrig ensamma. Precis som himlen ständigt är omkring oss, är och förblir Han alltid i vår närhet.
Är inte det en anledning att fira, så säg! Kanske bäst genom en promenad i vår vackra försommarnatur, där vi kan glädjas och förundras över just detta: att vi människor vid varje steg vi tar på jorden samtidigt gör en liten himmelsfärd!
Ylwa Breidenstein
.
Giotto: Kristi himmelsfärd