I centrum står den fria människan

För 103 år sedan, den 16 september 1922 , grundades Kristensamfundet i Dornach/Schweiz. Gemensamt för de 45 grundarna var upplevelsen att den traditionella kristendomen hade nått sitt slut. Så uppstod med hjälp av Rudolf Steiner ”rörelsen för religiös förnyelse” som idag finns i 35 länder utbredda över alla kontinenter.

Kristensamfundet bygger på bekännelse utifrån jaget istället för av tradition, bygger på insikt istället för trosdogmer. I centrum står den fria människan, hennes relation till Kristus och utvecklingen av nya gemenskapsstrukturer.

En stor del av grundarprästerna var unga stundenter från Tyskland. Vi kan idag knappt föreställa oss den viljestyrka och uppoffring det innebar för var och en av dem att möjliggöra grundandet av Kristensamfundet.

Här kommer några av deras röster:

Leve Sverige!

Joachim Sydow, 23 år vid grundandet

”Så kom plötsligt den tidpunkt som vi hade bestämt för grundandet. Nu var det dags att ge sig iväg till Schweiz. Men det var lättare sagt än gjort, för några pengar till resan fanns det inte. Jag fick då idén att bege mig till ett hotell där skandinavier brukade övernatta och tog med mig ett par gamla silvermynt från en samling och ett antal ostämplade svenska frimärken som jag någon gång fått. Och mycket riktigt, på hotellet fanns några svenska akademiker som förstod min nöd och generöst betalade mig 15 kronor för frimärken och mynten. Nästa morgon mötte jag den snälla svenska professorn igen, som utan att jag frågade gav mig ytterligare 5 svenska kronor med orden: ”För din resa till Schweiz”. Nu var jag den lycklige ägaren till 20 svenska kronor. Det räckte för min resa till Dornach och jag hade fortfarande 10 kronor kvar. Leve Sverige! "

Förtröstan på sanningens kraft

Marta Heimeran, 27 år vid grundandet

"I Dornach anförtroddes oss en skatt som vi inte ska behålla för oss själva längre än vad de yttre omständigheterna kräver. Eftersom det nu finns en möjlighet att arbeta för att även andra människor ska kunna ta del av den, kan jag inte göra annat än att ställa mig till förfogande efter bästa förmåga. Jag gör detta i förtröstan på sanningens kraft. Och denna förtröstan får tvivlen att verka mindre, tvivlen som framför allt gäller mina inre och yttre förmågor och den krets av människor som med sina svaga krafter kommer att kunna bära denna stora sak i levande, innersta samhörighet."

Ur vaken människokärlek

Eduard Lenz, 21 år vid grundandet

"Om jag med några korta ord får säga vad jag vill som ung människa, så är det detta:

Jag vill höra det ord som gudarna talar vid världsskapelsen.
Jag vill se den väg som människor måste gå i tidens lopp, när de vill söka Gud i sitt inre.
Jag vill vakna till det varande som människan består av när kärleken förenar henne med andra själsväsen.

Ur vaken människokärlek, ur fri självbestämmelse ska festen blomstra, som förenar människosjälarna med gudarnas eviga ungdomskraft! "

Det första Goetheanum där Människovigningens handling hölls för första gången den 16 september 1922.