Att gå i en vinterskog där snön är orörd av andra människor är som att gå i en sagobok. Där är det fullt av tysta berättelser. Berättelser som vi kan ana bakom de olika djurspår som korsar vår väg. Där vi går fram genom skogen lämnar våra steg märken i den orörda snön och blandar sig med de andra spåren.Den rena vita snön visar vad som annars är osynlig. Den visar oss de spår vi lämnar på jorden när vi går och lever vårt liv.

Och om vi går in på en stig och senare kommer på att vi borde ha tagit en annan riktning och vänder och går åt ett annat håll, så finns våra fotavtryck kvar i snön. Vi kan välja en annan väg men vi kan inte ta bort spåren på de villovägar vi gått.

Människor och djur rör sig på jordens yta, går på sina stigar och livsvägar, stannar upp, vänder om och går vidare, fram och tillbaka, dag in dag ut.Vi lämnar våra spår, ibland synliga, ibland osynliga, på jorden, i vår omgivning, hos andra människor och alla dessa spår finns kvar, inskrivna i jordens osynliga substans.

I motsats till djuren kan vi som människa bli medvetna om de spår vi lämnar, se och uppleva följderna våra handlingar har för vår omgivning. Vi kan tänka och reflektera kring dem och sen ta beslut om vårt framtida handlande. Vi kan ändra oss och gå nya vägar. Men spåren av de vägarna vi har gått finns kvar, de kan vi inte ändra. De är inskrivna i jordens liv.

I Människovigningens handlingen tilltalar vi Kristus som den som bär och ordnar världens liv, och just nu, i passionstiden, kan vi uppleva hur Han förbinder sig existentiellt med jorden och med jordemänniskorna, Han förbinder sig helt med vad det innebär att vara människa på jorden, med lidande och död. Så förbinder han sig också med alla de spår som människorna har lämnat i jordens substans, för att förlösa dem och ta upp dem i sitt lysande liv.

Som solen smälter snön och löser upp våra fotspårs fasta form och låter dem återgå till livsgivande vatten, tar han upp dessa spår i sin skapande livsström, så att jorden kan utvecklas och förvandlas och börja spira med friskt nytt liv.

Sigrid de Zwart