Markusevangeliet 7, 31-37

Örat och tungan är oerhört viktiga för oss, en förutsättning för varje samtal. Gud har skapat örat som hör orden som tungan formulerar. Med dessa två organ kan vi dela våra tankar med varandra, befrämja sanning, kärlek och gemenskap.

Vi kan antingen tala eller tiga. Det ena utesluter det andra - vi kan inte göra båda samtidigt. Och inte sällan händer det att vi talar när vi borde tiga eller tvärtom, att vi förstummar när vi borde sagt något. Många gånger är det lika svårt att verkligen lyssna och försöka förstå en annan människa, som det är att hitta de rätta orden att uttala. Det här har blivit ett verkligt dilemma i vår tid. Vi hör varandra högt och tydligt. Men att verkligen förstå och kommunicera med sin nästa har blivit så oändligt svårt. Rådgivningsbyråerna är fulla av familjer där samtalet har avstannat för att den ena personen inte längre lyssnar och den andra inte längre talar.

Döv och stum kan man vara inte bara i förhållande till sina medmänniskor utan också i förhållande till Gud. Vi anar att Gud faktiskt vill tala in i våra liv, men vi hör ingenting och förstummar när vi skulle kunna tilltala honom. Med så mycket dövhet och stumhet som vår tid präglas av kan man egentligen bara se upp mot himlen, dra djupt efter andan och sucka.

I evangeliet bryter Kristus igenom den dövstummes barriärer genom det kraftfulla ordet ”effata" - öppna dig. Ett ord som förändrar mannens hela verklighet. Kanske kan vi fråga oss vad uppmaningen ”effata” kan innebära i våra liv, för vår verklighet? Vilka är mina ”effata-ord” som borde uttalas ibland för att öppna upp förståelse och kommunikation med nära och kära? Vilka ord behövs för att hitta det kraftfält där vi i Kristi närhet får möjlighet till kommunikation och kommunion med den gudomliga världen?

Ett stycke vidare kan vi komma i vårt sökande efter svar på de här frågorna, när vi låter våra öron beröras av evangelieord och vår tunga tala genom bön. Och vi kan också låta Markusevangeliets häpnads-väckande mirakelberättelse ge oss hopp och kraft i sökandet, eftersom den inte bara handlar om det enda mirakel som Kristus utförde på den dövstumme en gång för länge sedan, utan också om vad Han gör för oss alla om och om igen - när vi låter honom vara i vår närhet: ”De döva får han han höra och de stumma att tala”.

Ylwa Breidenstein

Klicka här för större och utskriftsvänlig version