Den 22 februari är det 150 år sedan läkaren Ita Wegman föddes (1876-1943). Hennes insats för den antroposofiska medicinen uppmärksammas och firas just nu på många håll i världen. (Här kan du läsa om det som sker i Sverige : https://www.hjalpsamt.nu/jubileum/).

Ita Wegman var en modig och ovanlig kvinna som var långt före sin tid. Hon var en av de första kvinnorna som fick studera medicin. Få andra har påverkat antroposofisk medicin och farmaci som Ita Wegman. Hon engagerade sig dessutom i sociala frågor och tog initiativ till grundande av flera kliniker och läkepedagogiska hem i Europa.

Kristusimpulsen spelade en avgörande och central roll för henne. Ita Wegman förvandlade Rudolf Steiners esoteriska kunskap om Kristus till praktisk handling, framför allt genom konkret omsorg och vårdande av den enskilde patienten. Grundandet av Kristensamfundet 1922, som baseras på en förnyad Kristusinsikt, betydde mycket för henne och hon stödde dess verksamhet helhjärtat. För henne var det kristna inte en teoretisk kunskap utan en levande, helande kraft som verkar i den fysiska världen för att läka mänskligheten och jorden. Den antroposofiska läkekonsten, som hon utvecklade tillsammans med Rudolf Steiner, handlar om att bana vägen för denna kraft i människan. ”Att förstå Kristusimpulsen innebär inte bara att sträva efter fullkomlighet, utan också att ta till sig något som verkligen stämmer överens med Paulus ord: inte jag, utan Kristus i mig.” skriver hon. Ita Wegman betonade dessutom vikten av att människor, genom ett medvetet inre arbete, kan uppleva Kristus närvaro i sitt dagliga liv - även mitt i den moderna materiella världen. ”Det verkligt livgivande är vördnaden för mysteriet på Golgata.”var hennes slutsats.

Målning av Liane Collot d'Herbois, en av Ita Wegmans närmaste vänner

Den 22 februari är även en minnesdag för avrättningen (1943) av tre medlemmar ur motståndsgruppen Vita rosen, som med fredliga medel bekämpade den nazistiska regimen. Även om det inte fanns någon direkt förbindelse mellan Ita Wegman och Vita rosen, fanns där en indirekt beröring. Traute Lafrenz, en av medlemmarna i Vita rosen, var medicinstudent och mycket inspirerad av Ita Wegman och intresserad av den antroposofiska läkekonsten. I sin biografi skriver Traute Lafrenz: ” Alla i motståndsgruppen motiverades av kristna värderingar. Det som berörde oss mest under denna tid, var vår relation till kristendomen, även om vi sällan diskuterade det öppet”. Hon berättar vidare hur texterna i flygbladen som delades ut inspirerats av bl a tankar från Rudolf Steiner bok "Frihetens filosofi". Efter att syskonen Hans och Sophie Scholl samt Christoph Probst avrättats lyckades Traute Lafrenz modigt och mot alla odds få ut sina vänners kroppar från rättsmedicinska institutet så att de kunde få en kristen begravning. Kort därefter fängslades hon. Som den sista överlevande i gruppen undkom hon avrättning och befriades av amerikanska trupper 1945. Traute Lafrenz emigrerade till USA där hon byggde upp ett läkepedagogiskt hem och var verksam som antroposofisk läkare i Ita Wegmans anda.

Ita Wegman - som avled bara några dagar efter syskonen Scholls och Christoph Probst avrättning - hade tidigt insett faran med den nazistiska regimen. Utbrottet av andra världskriget var för henne något oerhört och fruktansvärt. Ändå resignerade hon inte utan gjorde allt som stod i hennes makt för att från Schweiz, där hon bodde, hjälpa krigsdrabbade, framförallt barn. En kollega beskriver henne: ”Hon hade något som liknade en helig kraft inom sig, som gjorde det omöjliga möjligt. Hon var hjälpsam i varje ögonblick.” In i det sista förblev Ita Wegman helt upprätt och fri och arbetade uteslutet utifrån det positiva. Hennes ledstjärna var Rudolf Steiners ord: "Kristus är Kristus och fyller världens varande endast med det positiva, bekämpar ingen makt i världen."

Ylwa Breidenstein

Målning av Liane Collot d'Herbois, en av Ita Wegmans närmaste vänner